Amor Vincit Omnia

Tjena!

Sitter just nu med Ervina och Ajna, vilket snack om resor det blev helt plötsligt.. Har suttit ett tag nu på destination.se och kan inte sluta förundras över vilka härliga resor som finns. Turkiet lockar som bara den, men nu har söta Ajna också beslutat att bjuda över mig till USA vilket alltid varit en dröm för mig. Vem skulle inte vilja åka över oceanen och bara få njuta av detta fjärran land. Har ni några favorit resemål ni kan tipsa om?

Ska sätta mig ner ordentligt och planera in något lite senare i år eftersom första vistelsen definitiv ska vara till Bosnien. Ajna kommer över i sommar också, det ska hyras bil och vi ska resa Bosnien runt hade vi tänkt oss, sedan blir det ett par tjejer som tar sig till Makarska, Kroatien på lite kul vid havet. Lääängtar som bara den!

Dessa dagarna flyter på. Massa nya tankar till blogg har vuxit och de kommer snarast möjligt. Måste bara göra klart mitt arbete så att jag kan andas ut. Detta är inte enkelt alls då mina visdomständer har börjat spöka. Kinderna ser ut som på en hamster och febern har börjat ta över min kropp :( Tror inte det blir mycket sömn inatt.

Igår passade jag mina underbara kusiner Ajla och Ajna, alltid ett stort nöje! Jag och Alma hade jätteskoj med att leka och låtsas vara barn på nytt. I helgen kommer alltid lika glada och överraskande Ervina till Kristianstad, ska hittas på mycket har jag en känsla av!

Tack vare facebook har mina föräldrar också kommit i kontakt med vänner från Makedonien som vi var så otroligt nära med under vår tid som flyktingar. Glädjen är stor när man ser hur bra det har gått för vissa människor, deras barn har vuxit sig stora. På tal om det fick jag även höra att en gammal nära vän till mig har förlovat sig, gratulerar mila da si ziva i zdrava i da vam se sve zelje ispune.. :)

Ha en underbar kväll, för det tänker jag ha!
Love, L

Detta gråa och tråkiga vädret tar livet av mig.. Känns som att varje droppe detta ynkliga regn gör ont när den träffar kroppen. Vart tog solen vägen? Varför blev fåglarna tysta?

Hade jag varit i mitt hemland just nu, hade jag suttit med Indira, Tarik, Andrea kanske också Enis eller någon på ett fik någonstans bland Sarajevos många sokaci. Senast igår satt jag och hjälpte min lillasyster med ett arbete om SEVDAH, försökte sätta mig in i rollen att jag är en läsare som aldrig hört talas om ordet, uttrycket, känslan.. Hur skulle jag vilja förmedla den?

När jag väl var nöjd med arbetet kom jag fram till den enda sanningen som finns om sevdah, merak och allt sådant som för oss från BiH är vardagslyx, att dessa saker/ord/känslor eller rättare sagt fenomen inte går att förklara i ordets sanna bemärkelse. De måste upplevas, man måste låta hela själen ta en del av de.

Jag tänker på gatorna, jag tänker på lukten av nyrostat kaffe kod komsije. Trots alla livets bekymmer stöter du alltid på ett leende och någon som hälsar, fast du för honom endast är vilken främling som helst. Jag tänker på golubovi på Bascarsija, musiken som flödar från stans alla kafici och lockar till en produzena eller varför inte lite Cockta?

Jag tänker och Gud vad jag saknar!
Kram, L

           

Under många av vårt livs värsta ögonblick sitter vi och ältar frågan - TÄNK OM?
Till ingen nytta, endast dubbelt besvär funderar vi på hur situationer hade slutat, relationer hade utvecklats, dagar hade kommit till ända om vi bara hade gjort någonting en aning annorlunda. Sanningen är den, att jag innerst inne tror, att allting händer av en slump, men med en dos utan förutbestämmelse.

Vad du än gör, eller bestämmer dig för att göra, så har du alltid val. Antingen går du höger, vänster, backar tillbaka eller går rakt fram. Ödet är ett faktum, men är det inte så i det stora hela att endast vi själva påverkar vårt öde? Om jag anser mitt liv tomt, fullt av personer som påverkar mig negativt eller att jag är i behov av något/någon: ska jag sitta på rumpa noch vänta in tills ödet kommer på att förgylla min vardag eller göra något åt saken? Värt att fundera på..

Det är hemskt när någon i ens närhet av någon anledning inte finns där längre. Många vägar korsas för att för alltid vara sammanflätade. Andra korsas en stund, sedan skiljs de åt. En tröst i det hela är vetskapen om att denna person kanske inte finns hos mig längre, jag kanske inte har rättigheten att ringa, höra av mig, fråga eller vad som helst. Men jag vet att personen i fråga lever, har det bra.. Det är väl det som räknas i det stora hela?

Tänk att vakna en dag och inse att någon man håller kär inte finns bredvid en längre. Anledningen till att jag kom på dessa tankar är en bekants bortgång av hans pappa idag. Jag beklagar sorgen något otroligt djupt. Vilken tankeställare man får sig.. när döden kryper sig närmare in på en, eller hur?

Tänk på alla  elaka ord ni uttalat till en person ni älskar utan att riktigt mena det, men inte heller tänkte ni på att be om ursäkt. Tänk på den personen ni älskar som inte vet om det faktum att han/hon är älskad utav just dig. Tänk på alla vänner man plötlisgt tappar kontakten med eller gamla pojkvänner som bara blir en i mängen, en på listan eller ja, vad som helst.. Vore det inte vackert att bara för en stund spendera lite tid att tänka på just de som berört ditt liv på ett eller annat sätt, minnas gamla skolkompisar, både de man gillade och de man tyckte lite så där om. Alla är de en del utav din personlighet.

Tänk om inte jag finns imorgon.. eller om något år men aldrig får tillfälle att berätta för vissa personer vad de betyder för mig. Jag tror att alla de som jag älskar eller har älskat mycket väl vet att jag gör detta med själen, hjärtat och alltet. Däremot är det inget som står i vägen får att jag just nu, i denna sekund ska bekräfta det igen: Tack för att ni finns!

Love, L

Vilken lugn söndag.. Efter lördagens kväll kan den behövas.

Vid halv nio kom jag och Lovisa till Jocke. Festen var redan i full gång och alla var minst sagt glada. En del nya ansikten men också några gamla från gymnasietiden. Trevlig gäng i alla fall. Det blev mycket skratt, roligt att sitta nykter och kolla in allt och alla andra. Höjdpukterna på kvällen blev många, gissa om folk kommer få på sitt samvete vad de sagt och gjort under kvällen, det ska jag och Lovisa se till! Lovade trots allt Jocke det, med tanke på att han inte kommer jobba hos oss mer. Vi hade en del häftiga diskussioner i köket också, jag hade lovat mig själv att komma ihåg ett tema som jag tyckte verkade intressant att blogga om. Nu kommer jag tyvärr inte ihåg vad det handlade om, men det dyker väl snart upp i huvudet igen.

Många drog sig till Banken, men jag, Lovisa och Micke gick på stan. Mat i magen blev det och satan vad tiden gick. Inte heller tänkte jag på att det under hela kvällen snöade som bara den. Så när vi äntligen gick till parkeringen insåg jag att min bil var insnöad :( Med en hand som gör ont och ingen skrapa med skaft, kommer Lovisa och räddar med en borste. Det tog ett tag att få bort all snö, fingrarna kände man knappt av sen. Det värsta är att komma. Folk som känner mig vet hur mycket jag hatar när bilen sladdar. Snön hade precis lagt sig fint på vägarna, mina fingrar ömmar och precis i svängen när jag behövde greppa tag om ratten som mest så.. sladdar bilen! Trodde jag skrek väck hela rösten men kom i alla fall hem helskinnad med en orolig mamma som satt uppe och väntade..

Somnade på fläcken med Cici bredvid mig...
Drömde en underbar dröm, makar tu ce te uvijek biti.
Ikväll kommer syskonen, längtar!

Kram, L

Tjeena!

Efter en underbar kväll på jobbet, har jag idag spenderat lite tid hemma med min mamma. Det skulle tvättas och grejas här hemma innan jag började fixa mig. Hur har er vecka varit? Hoppas den var minst lika rolig som min! En sak gick i alla fall lite snett, jag lyckades åter igen skada mig på jobbet igår, ett vasst föremål som orsakade mycket blod från min hand, mer berättar jag inte. Blir själv illamående när jag tänker på det. Tror jag kom på mig själv att vara lite äcklad av blod. När jag hade skadat mig tog det ett tag innan jag förstod detta. Inte förrän jag kände något varm droppa mellan mina fingrar, och bara den där lukten. Svimfärdig blev man.. Kommer nog inte kunna använda handen på ett tag, men men :(((

Nu väntar vi in Lovisa sedan blir det av hem till Jocke!
Trevlig helg allihopa, kram L

Man kanske skulle ta och skriva något normalt också dessa dagarna. Håller för fullt på att förbereda en liten text som jag tänkte lägga ut på bloggen, vet bara inte när detta blir av. Känns inte som att jag hinner riktigt med allt, och man måste ju prioritera. Så är det bara!

Veckan kom.. och slutade som bara den. Är det bara jag eller flyger dagarna verkligen förbi en? Var precis ute skottade lite snö, sitter och pluggar som bara den. Ska skriva tenta snart, håller tummarna att den går vägen :) Syskonen åker hem imorgon, äntligen! Saknar, saknar, saknar som bara den!

Ikväll ska det jobbas, imorrn blir det fest. Söte Jocke ska flytta till Norge och antagligen blir den en ooootrolig avskedsfest känner jag på mig. Du kommer bli riktigt saknad vet jag, vi lär ju få komma och hälsa på, lite spa under tiden kan inte skada ;)

Nej, nu ska det duschas och fixas, ta hand om er.
Kram, L

Har ni någon gång råkat ut för något som har väckt frågor i ert huvud till vilka ni inte så enkelt hittar några svar? Eller, låt åt säga känslan som att ni har blivit intryckta i ett hörn och inte hittar någon väg ut? Vilken mardröm, vilken känsla..

Bäst av allt är väl friheten, den som erövrar en från topp till tå. När ni äntligen känner att ni kan andas ut, vara den ni egentligen är. Inte behöva stå svars till allt och alla. Ibland orkar man inte länger vara tyst, bära saker inom sig. Vid en viss punkt exploderar man, tyvärr också på helt fel personer. Trycket gör det, inte den fria viljan. För att undvika vidare komplikationer och missförstånd bör man vid samma punkt utav orättvisa eller felbedömning reagera, för  risken med att jämnt hålla tyst blir till en svart prick inom dig. En prick som med tiden bara kan växa sig större och större. Den börjar skava, göra ont, till slut orkar man inte mer. Varför ta smällen när man kan säga ifrån i tid?

Nije sramota pasti, sramota je ne dici se!

Za kraj par lijepih rijeci koje mi je Diferenzo dozvolio da kopiram:

Neki dan sam pricao sa Bogom. Bio sam skroman, i dobio sve sto sam zelio:

trazio sam SNAGU...

I Bog mi je dao poteskoce koje su me osnazile.

trazio sam MUDROST...

I Bog mi je dao probleme koje trebam rijesiti u zivotu.

trazio sam BOGATSTVO...

I Bog mi je dao mozak i tijelo da mogu raditi.

trazio sam HRABROST...

I Bog mi je dao prepreke koje je trebalo savladati.

trazio sam na kraju i LJUBAV....

I Bog mi je dao ljude oko mene kojim trebam pomoci.

Znaci, trazio sam usluge, a Bog mi je dao prilike.

Nisam dobio ono sto sam trazio, ali sam dobio sve sto mi je potrebno.

Love, L

Bästa veckan över om ett par timmar, vad tråkigt! Vilket härligt väder, snön ligger vit överallt men solen skiner :) Kan knappt skriva ordentligt, tog sönder en spegel igår som jag skulle fixa med idag och lyckades avsluta hela experimentet med en del plåster på händerna.

Fredagen bjöd på en speciell kväll. Jag var nämligen bjuden på tjejkväll på jobbet. Brottom hade jag med att fixa en del och när jag väl kört till Bäckaskog insåg jag att jag var tidig. I alla fall, kvällen började med Kinamat, sedan bar det av till Rosenstugan där vi blev bortskämda och instruerade i hudvård, make-up och liknande med produkter från märket Mary Kay. Riktig lyxkväll! Sedan blev det goda skratt med lite vin därtill och jag antar att kvällen avslutades med badtunna och bastu, jag körde i alla fall hem. Men tanke på en lyckad kväll, tror jag inte längre på snacket om fredagen den 13:e, nummer tretton verkar vara ett lyckat nummer för min del ;)

Igår var det Alla Hjärtans Dag, hoppas ni alla blev ordentligt bortskämda av de personer ni älskar och håller kära. Tanken är verkligen att göra dagen speciell, men hade jag fått välja hade varje dag varit som Alla Hjärtans Dag. Bortskämd blev jag själv och avslutade dagen på jobbet med ett härligt gäng (Micke och Jocke får ta credit för det mesta) och så sköna gäster att det inte kunde ha blivit bättre!

Just nu ska det handlas och sedan ska jag bara mysa ner  mig i soffan och njuta. Ikväll kommer Sanel och Aldina hit med det lilla undret Edina, jag längtar efter att få hålla henne :)

Livet är underbart..
Kram, L


PS! Stöd Rosa Bandet!

Jag tittar men ser inget, denna figur i spegel är en blek kopia utav den jag en gång brukade vara. Jag trodde att mitt allt försvann den dagen du sist tittade i mina ögon. Jag kände kylan, den som tog övertag på dig.. som fick dina känslor att kallna, dina ord att göra ont som hårda slag.

Jag skäms inte för allt jag gjorde och sa, står fast besluten bakom vart enda ord du någonsin hört från mina läppar.. Dessa läppar som fortfarande bär med sig sista kyssen från dig. Dessa läppar som inte vill känna andra än dig. Borde jag ångra mig? Nej, jag lever för varje dag som du finns i mitt minne. Jag vet att du ler när du tänker tillbaka på mig. Med dig lärde jag mig älska.

Dra ett sträck och sätt punkt, vi lever inte utav det förgångna:

Idag ler jag åter, beredd att bli älskad och åter älska någon med samm glöd i blicken. Vilken lycka man kan uppnå genom att uppskatta sig själv. Genom att njuta i alla de små sakerna som är ens egentliga existens. Livet är härligt och jag välkomnar kärleken med öppna armar! Vill inte vakna en dag till utan mitt skratt, längtan efter framtiden. Men en sak skiljer mig från mitt gamla jag: Jag tänker inte bli beroende av någon oavsett vad jag letar efter!

Hearts are often broken by words left unspoken..

Mi, tack för en trevlig fika! <3

Det har endast gått en dag sedan ni åkte. Jag kan inte ens föreställa mig hur roligt ni har det, men satan vilken saknad jag känner. Det finns ingenting som jag kan göra eller hitta på som gör att tiden flyger iväg fortare. Morgonen ni åkte var allt fortfarande under kontroll, jag lagade frukost, städade lite..

Men ju mera tiden gick, desto mera kom tystnaden in på mig. Vart jag än vände mig hittade jag ingenting, ett stort tomt hus. Jag tog mig upp till andra våningen, började städa era rum och kom på mig själv med att jag grät. Ni vet att ni är mitt allt, livet utan er saknar mening verkligen. Hoppas dessa 10 dagar ska dra förbi så vi får träffas snart igen, återuppleva våra stunder in på småtimmarna när vi sitter och skrattar ihop. Delar både bra och dåliga minnen. När vi kramas och jag får höra era skratt. Till och med alla små tjafs och bråk skulle passa underbart för att dämpa denna monotona vardag.

Med andra ord, jag SAKNAR er.
Voli vas vasa sestra <3

  Lejla                    Selma              Alma

Jag är en person som oftast inte tycker om kedjebrev och dessa hamnar klart i skräpmappen, men just idag fick jag ett litet mail av söta Mirnesa. Detta kedjebrev vänder sig till oss tjejer och fick mig att för en sekund stanna upp och tänka efter. Det lyder så här:




Allt medan vi blir äldre, lär vi oss att vissa personer som vi trodde att aldrig skulle strunta i oss, helt säkert gör just det en dag.  Ditt hjärta kommer att brista, troligen mer än en gång och det blir svårare för varje gång.  Även du själv kommer att ha sönder hjärtan - kom då ihåg hur det kändes när ditt eget gick i bitar. Du kommer att gräla med din bästa vän.
Du kommer att söka tröst hos en ny älskare, på grund av vad den förra låtit dig gå igenom.

Du kommer att gråta över att tiden går för snabbt och med tiden kommer du att förlora någon du älskar. Så, ta för många foton, skratta för mycket och älska som om du aldrig blivit sårad, för om du så bara grubblar i 60 sekunder, är det en minut av för evigt förlorad lycka. Hitta en pojke som säger att du är vacker och inte att du är bra, som ringer upp dig även om du slängt på luren, som stannar uppe bara för att se dig sova.

Vänta på pojken som kysser dig i pannan, som har lust att visa upp dig för hela världen om du så bara var iklädd en säck och som håller din hand inför sina vänner. Vänta på honom som regelbundet påminner dig om hur mycket han älskar dig och om vilken tur han har som får vara med dig. Vänta på honom som säger till alla sina vänner: ' Det är hon..'

Love, L 

För ett tag sedan, rättare sagt den 28/1 2009 blev min kusin pappa för första gången. Detta är en väldigt speciell händelse som dock också väcker starka känslor då vi befinner oss så långt ifrån varandra. Han är en person som jag ser som min egen bror, som jag respekterar och älskar något enormt! Att höra hans glada röst och lyssna till hans glädjetårar när han ringde för att berätta att han hade fått en son, kan inte ersättas med någonting. Nu ett par dagar efter födseln har vi äntligen fått tillgång till en del bilder som jag tänkte ladda upp idag för att visa detta lilla livet som vi önskar allt gott på denna planet. Tarik, dobro nam dosao :)

Igår hände också en otrolig sad tack vare facebook. När mina föräldrar gifte sig var de vänner med en familj i forna Jugoslavien som vi praktiskt taget delade hem med. Vi skiljdes åt när kriget bröt ut (17 år sedan) och har aldrig hört någonting om varandra sedan dess. Igår händer det att denna familj hittar oss, deras äldsta som som är min barndomskompis hittade mig och idag har jag tagit mig tiden att scanna en del bilder från vår barndom och skicka till honom, då alla hans barndomsbilder försvann i kriget.. Svijet je zaista mali!

Love, L

Now, back to Tarik:

                      
Fam. Dzodzaljevic                    Ponosni Tata                             Macak Mali




                     
Vidi sta rade sa djeteta!         Tarik                                            Ponosni dedo sa naslednikom :)

Vi såg verkligen fram emot att få åka skridskor idag, men det blev inget av det tyvärr. Lilla Ajla hade inga och vi trodde att man kunde få hyra på ishallen, me så fel man kunde ha. Den ända som fick sig en sväng på isen, det var Selma. Jag och Ajla hejade på från läktaren medan Ajna befann sig någonstans mellan vaken och sover stadiet.  Vi fikade lite, sedan bar det av hem till änglarna en stund.

På vägen dit hittade jag lite tecken på vår, vilket fick mig glad som satan! Det kommer lite bildbevis från trädgården senare i inlägget.. Finns inget så underbart som när man vaknar på morgonen med solsken i hela rummet.

Helgen är förbi och nya tag väntar imorgon, synd att vi missade festen i lördags Mare, hörde att det var en höjdare ;) ska passa på att gratulera till att du äntligen har blivit tetka också!

Take care, L

   

Underbara veckan snart förbi. Skolan går helt enligt mina planer, pluggar för fullt!
Mina änglar Ajla och Ajna var här igår, man får aldrig nog av dessa barn verkligen. Ska iväg imorrn till ishallen och åka skridskor med syskonen, Ajla och tetka, det ser vi fram emot enormt mycket!

I veckan fyllde lillasyster år (znam da si velika ali za mene ces uvijek biti mala sestra). De håller på och packar för fullt inför sin resa till Sarajevo nästa vecka. Själv planerar jag ett litet projekt till Turkiet antagligen. Det är en önskan som bara måste slå in förr eller senare. Lugn helg för övrigt, har inte precis hälsan inne för mycket spring med del blir nog en tur på stan ikväll ändå ;)

Måste bara tacka en viss person, för ett underbart leende som inte lämnar mina läppar!

Kram, L

Rijeci ne mogu opisati, sta osjetim svaki puta kad iskrene oci svoje sestre pogledam. Godina po godina, ona mala cickava djevojcica je prerasla u prelijepu djevojku. Alma, od srca sve najljepse povodom tvog rodjendana! Da si sestri ziva i zdrava i ako Bog da cijeli zivot srca oko sebe lomila. Svojim postojanjem ukrasis svaki dan mog zivota..

Volim te!

Trevlig helg ligger bakom mig, ville bara uppdatera innan jag börjar skriva nya inlägg. Var hos underbara Marina i helgen som planerat. Hade dock inte för mig att vi skulle ut, men jag gav allt. Mare fick rycka ut med kläder och jag fick klistra på ett leende och förbereda för shakin' on the dancefloor. Först en drink på stan, sedan bar det av på Oléo, hvala Bogu makar znam da sam jos mlada..

Marina, tyvärr gumman, inget studentenfirande kako smo planirale!

Inget sova blev det do sitni jutarnji sati. Visst är det underbart att få uppleva gryningen, men satan vilken huvudvärk jag hade sen. Marinas goda pannkakor satt heller inte helt fel till frukost. Mycket skratt och goda skämt blev det, tyvärr har jag fått mig en åkomma tack vare Sejo, undra om jag någonsin kommer att kunna äta vattenmeloner utan att tänka på honom, haha :)

I alla fall, ska plugga nu men tänkte dela med mig av lite bilder också. Enjoy!
Kram, L