Amor Vincit Omnia

Detta gråa och tråkiga vädret tar livet av mig.. Känns som att varje droppe detta ynkliga regn gör ont när den träffar kroppen. Vart tog solen vägen? Varför blev fåglarna tysta?

Hade jag varit i mitt hemland just nu, hade jag suttit med Indira, Tarik, Andrea kanske också Enis eller någon på ett fik någonstans bland Sarajevos många sokaci. Senast igår satt jag och hjälpte min lillasyster med ett arbete om SEVDAH, försökte sätta mig in i rollen att jag är en läsare som aldrig hört talas om ordet, uttrycket, känslan.. Hur skulle jag vilja förmedla den?

När jag väl var nöjd med arbetet kom jag fram till den enda sanningen som finns om sevdah, merak och allt sådant som för oss från BiH är vardagslyx, att dessa saker/ord/känslor eller rättare sagt fenomen inte går att förklara i ordets sanna bemärkelse. De måste upplevas, man måste låta hela själen ta en del av de.

Jag tänker på gatorna, jag tänker på lukten av nyrostat kaffe kod komsije. Trots alla livets bekymmer stöter du alltid på ett leende och någon som hälsar, fast du för honom endast är vilken främling som helst. Jag tänker på golubovi på Bascarsija, musiken som flödar från stans alla kafici och lockar till en produzena eller varför inte lite Cockta?

Jag tänker och Gud vad jag saknar!
Kram, L