Amor Vincit Omnia

Uh, kära läsare.. jag har precis varit med om mitt livs värsta natt :(

Först gick det inte att somna för min hosta och feber.. Febern tog livet av mig, jag ville bara blunda och sjunka i dvala men hostan höll mig vaken. Jag lyckades till slut somna runt halv tre och blir väckt av att alla luckor i rummet klappar och låter. Sängen jag ligger i skakar som bara den, katten fick spel. Hela golvet gungar och ett par sekunder efteråt inser jag, SHIT JAG ÄR MED OM EN JORDBÄVNING.

Kommer aldrig glömma den äckliga känslan, Selma skriker av skräck, hela huset darrar som om det vore gjort av en kortlek. Trodde inte jag skulle överleva med hela hjärtat i behåll. Som många Bosnier hade sagt, tresla sam se ko Banja Luka '69-e. Fy fan.. Och det värsta är att komma, de befarar en efterskalv snart. Jag har alltid undrat hur det är när man är med om en jordbävning och det jag insåg ganska snabbt är att jag nog inte vill vara med om en till igen! Dessutom har den fått mig att tänka om rätt mycket. Vad hade hänt om mitt hus rasat? Tänk om den hade varit värre och folk hade dött? Ska man då inte ta och fokusera på allt det bra i livet, leva som om varje dag vore den sista, glömma alla gamla gräl och visa kärlek till alla man har i sitt liv? Tro mig fan att jag kommer göra det efter denna kvällen i alla fall :)

Efter det blev det många presenter inhandlade på stan. Jag känner för att skämma bort mina syskon som mest just nu. Eter allt är de den enda sanna kärleken som finns. En fika med John hade jag också inplanerad på Café Fenix, ett underbart fikaställe i K-stad. Nu ska jag varva ner lite, läsa min bok och dricka varm choklad.

Kram på er alla!